Jag har varit och tittat på Oasis live faktiskt. Att jag tänker på dem grundar sig på att de är riktiga Manchester City fans. Noel Gallagher har t.om intervjuat Ballotelli för TV eftersom den specielle mörkhyade italienaren vägrade att vara med i programmet med en vanlig TV-gubbe! Italienaren är väldigt förtjust i Oasis och tyckte det var okej att Noel fick vara tillfällig programledare. Det är en mycket trevlig intervju och jag lovar att alla som ser på den får en helt annan uppfattning om den ibland så vrickade fotbollsspelaren.

En liten kuriosa är att när jag såg Oasis nere i Malmö så hade de varit på MAXI i Mellbystrand på väg till konserten. Ungefär samtidigt som jag åkte från Laholm så stal Liam ett paket Gillette rakblad vid kassan på MAXI. Den tuffe expediten vid namn Anna Widing lät sig dock inte imponeras av Liam Gallaghers status utan tog fast honom och ringde till polisen. Tror inte det var lönt för henne att fråga om autografen? Det blev nog inget straff mer än en liten tillrättavisning. Liam hade ju knappt något skägg på den tiden?

Jag har hört många underhållande berättelser om Liam och Noels avsky för Manchester United. En av dem, kommer inte ihåg vilken, berättade att han jobbade på en biltvätt i Manchester som ung och passade då alltid på att repa lacken på fordon som hade ett United emblem klistrat någonstans på bilen. Han fick nog inte stanna särskilt länge på tvätten?

Eftersom det är 44 år sedan Manchester City vann den engelska ligan så lär det nog firas ordentligt hemma hos Gallaghers och i övriga delar av staden där de ljusblåa har sitt fäste. Att det just är United man snuvade på sin 20:e titel lär ju vara ännu ljuvligare. Jag håller inte ens på City men däremot på Liverpool och då är det lag på att tycka illa om det rödklädda Manchester-laget.

Jag kommer inte ihåg vilket år tipsextra började sändas på svensk TV men jag känner mig nästan säker på att jag inte har sett de vinna någon titel? Morrissey kommer från Manchester, undrar om han håller på något av lagen? Någon låt handlar ju om Roy Keane men vet inte om den är positiv eller en nidvisa. Jag har aldrig lyssnat på texten. Jag gillar ju Morrissey så mycket så jag hoppas han håller på Liverpool!

Undrar vad City har för kampsång. Skall leta upp den på You Tube och sjunga med för att hylla de ljusblåa hjältarna!

Peace and love    Hacka

Givetvis var badet och sommaren höjdpunkter, samt leken med Bosse och Ebon, mina kusiner. Själva stämningen på ön kommer man också ihåg. De gamla fiskegubbarna som satt nere i hamnen och berättade sina fantastiska historier som man bara sög i sig. De vackra husen som låg runt ön med sina smala gågator. Det är nämligen bilfritt på Styrsö, ja det är faktiskt det nu också. Lastmopeder är det fordon som används. Det är så fortfarande även om det är några golfbilar som kör runt i den nya miljön som de välbärgade tagit med sig från fastlandet. Tyvärr är det så att den genuina lite bohemiska miljön som fanns under min uppväxt har ändrats till det sämre. Vanligt folk har knappt råd att bo där längre utan rika människor har köpt upp ön och satt upp ”flådiga” 5 miljonersvillor på klipporna runt ön. Finns bara några fiskebåtar kvar och de som finns är stora jättebåtar av stål som inte har det minsta charm.

Jag har alltid älskat skaldjur och kommer förmodligen alltid att göra det. När vår familj kom till Styrsö så fanns det alltid hur mycket av den varan som helst. Det var bara att frossa i sig av havskräftor och räkor som Tage hade fiskat upp. Gissa om mina somrar var lyxiga! Har varit lyckligt lottad av en barndom som är få förunnat.http://www.youtube.com/watch?v=8BVRKG37-WE&feature=related

Bosse var min idol och jag avgudade honom verkligen. Han hade en vit sjömansmössa som stod Stones på. Han hade alltid tjejer omkring sig och var populär bland killarna på ön. Han kunde härma Charlie Chaplin och jag tvingade honom att göra det så ofta att han blev trött på mig. Vi bråkade ibland och alltid var det mitt fel har jag förstått? Jag var bortskämd och lipade så fort jag inte fick min vilja fram och stackars Bosse fick skulden. Dessutom var det ju det där med Frölunda och Brynäs i ishockeyn. Jag var Brynäsare redan innan jag kunde gå och Bo höll såklart på Frölunda eftersom han var göteborgare. Bosse blev bl.a. fiskare han också och hade egen båt under en tid. Bosse lärde mig även att gilla Wishbone Ash.http://www.youtube.com/watch?v=Awsj_T7Jwtg

Tage bestämde sig för att sluta med fisket några år innan pensionen. Han ville inte vara på Nordsjön längre utan vara närmare sin familj. Han hade varit med om mycket och varit nära att förlisa och Eknaren hade varit nedisad och nära att sjunka så han tyckte det var nog. Han började jobba som lots på Vinga och omkom tragiskt i en olycka en kort tid efter. Ett hån och tragedi för familjen. Det kändes och känns fortfarande som om ingenting blev sig likt i hela universum efter att denne stolte snälle man försvann från planeten!

Ett ljust minne för alla som var med är från ett tältmöte. Ja de flesta på Styrsö, på den tiden i varje fall, var lite religiösa? Min farmor och faster var med och jag fick hänga på antingen jag ville eller ej? Var bara ca 5 år och var redan då glad för musik. Man sjöng ju mycket men jag kände inte igen låtarna. När det blev tyst ställde jag mig upp och sjöng ”Johansson se upp i krökarna….” med en klar och hög röst. Det blev jubel och jag blev igenkänd på ön som ”skåningen som sjöng om ”Johansson” även som vuxen.

Ebon och hennes man Reino bor fortfarande kvar på Styrsö och förhoppningsvis får jag träffa dem till sommaren! Noel har redan fattat grejen med den fantastiska ön!

Peace and love    Hacka

När man gick på Parkskolan kom man aldrig längre än till Gulli Nilssons. Vår favoritaffär låg på Ryssgatan. Den sålde bland annat godis, därför vårt intresse. Det var inte ofta jag hade pengar att handla för men de gånger där fanns kapital i byxfickan så blev det raka spåret ner till Gulli Nilssons på 20 minuters rasten för att köpa en påse godis.

Det fanns en kaffemaskin i fönstret hos Gulli Nilsson! Den maskinen har en egen historia. De flesta av oss kommer säkert ihåg den vackra tingesten som hamnade hos Henrikssons när Gulli lade ner sin affär. Henrikssons är också en butik man minns med vördnad. Det var helt underbart att få munhuggas lite med Carl-Anders mossa när man var och handlade eller prata lite Bowie med ”Calle”! När Henrikssons lade ner sin rörelse hamnade kaffemaskinen hos Erlandssons. Tyvärr har ju även denna affär försvunnit tillsammans med den vandrande kaffeapparaten!

Nostalgi är inte bara trevligt. När man tänker på dessa små mysiga butiker och på hur vår stadskärna ser ut idag är det dystert. Det är tur vi har vår fina Bokhandel. Fast ibland undrar jag hur länge den skall fungera? Jag förstår inte hur de överlever med konkurrens från bokklubbar, varuhus typ Maxi och även Bensinstationer? Förmodligen för att vi har haft tur att få hit extremt duktiga och kunniga ägare. Jag som läser ganska mycket är dålig på att gynna dem. Det är oftast Röda Korset som blir säljare till mina böcker. Har tyvärr inte råd att lägga 300 spänn på en bok men skulle jag vara extremt sugen på Peter Robinsons eller Stephen Booths nya roman så köper jag den på Bokhandeln.

Är även glad för att Offside har fungerat alla dessa år. Björn och Eva har verkligen lyckats behålla sina kunder med fantastisk kvalitet och ett härligt bemötande. Handlar faktiskt alla mina kläder där. Finns ingen anledning att köra in till Halmstad, tycker jag!

Jag saknar Erlandssons mycket! Givetvis mest Stefan och hans underbara mamma. De stunder man fick tillsammans med dem i deras lilla kök i butiken är oersättliga. Även gångerna då jag och Stefan, ja min fru Anneli var också med, kokte grönkål och paketerade den var fulla av skratt och galenskap!

Är det någon som kommer ihåg ”Lesson One” med Russ Conway? Den låg etta på Tio i Topp i Maj 1962, alltså för 50 år sedan!http://www.youtube.com/watch?v=ECsBKRhaULQ&feature=related

Peace and love    Hacka

I tioårsåldern var jag nörd på Beatles. ”I Should Have Known Better” och ”All My Loving” var mina favoritsinglar under en lång tid. ”All My Loving” var t.om en Ep, vilket innebar att det fanns fyra låtar på skivan. Ep-skivorna var ett bra köp. Man fick dubbelt så många låtar till nästan samma pris som en singel. LP-skivorna var ju alldeles för dyra för en yngling och oftast var det ju en speciell låt man var ute efter. Beatles hade alltid bra B-sidor på sina singlar och på ”I Should Have Known Better” var det ”You Really Got A Hold On Me” om jag inte minns fel. John Lennon var tydligen inte själv så imponerad av ”I Should Have Known Better” men jag tycker fortfarande att det är en perfekt poplåt. Man lyssnade ju inte på Beatles för texternas skull utan för de starka melodierna och sångrösterna.http://www.youtube.com/watch?v=lhPvtDDxEV0

”A Hard Days Night” gick på Bio i Laholm. Jag och min Morbror Bo Nilsson som bara var några år äldre än mig var och tittade. Bo bjöd mig både på lördagens samt söndagens matiné. På söndagen fattades ett par kronor men jag kommer ihåg att ”Maxe” släppte in oss ändå på denna livsförändrande film. Jag har nog aldrig varit så klar över min framtid någon gång som när jag vandrade hem på söndagskvällen. Jag blev ju aldrig någon rockstjärna men något hände med mig som fortfarande är aktuellt. Pop och Rockmusik får mig att andas men dålig sådan får mig att kvävas.http://www.youtube.com/watch?v=7QT6GqfGgko

Det jag vill ha fram med denna Blogg är att redan som barn var jag fast i ”musikträsket”. Missade massor med aktiviteter som ung även om det var mycket fotboll. Jag satt hellre och lyssnade på musik än var vid Glänningesjö och badade även om solen sken.  Radio Luxembourg var absolut det radioprogram som jag anlitade mest för att få höra de nya popsinglarna från England.

Fick en Rullbandspelare av farmor vilket innebar att jag kunde spela in Kvällstoppen och Tio i Topp! Det var ett lyft. Man fick råd att höra sina favoritlåtar när man ville. Än idag kommer jag ihåg att jag hade ”Very Last Day” med The Hollies efter Beatles ”Michelle” och börjar nynna på den automatiskt om jag vid något tillfälle får höra Hollies-låten på radion.http://www.youtube.com/watch?v=E07FVImK8Ps

Peace and love    Hacka

Richard Manuel var den förste som lämnade in och det var för egen hand. Denne skönsjungande man var bara 42 år när han hängde sig efter en spelning. Han levde upp till rock´n roll livet och festade på alldeles för mycket. När Eric Clapton spelade in ”No Reason To Cry” 1976 i The Bands studio så var det Clapton och Manuel som fanns i alkoholens dimmor allt som oftast. Det märks lite på resultatet, enligt mig, att Clapton inte var på topp? Tycker nog att ”No Reason To Cry” känns ganska tam.

Även Rick Dankos död är ansedd att bero på ett allt för ofta intagande av alkohol och droger? Han var bara 56 år när han somnade in. Han hade gått upp mycket i vikt och skyllde på sitt stora intag av morfin på sviterna av en bilolycka som hände redan 1968. Rick Danko sjöng min favoritlåt med The Band, ”It Makes No Difference”.http://www.youtube.com/watch?v=0We41T7TAx4

Bägge dessa Band-medlemmar hade suveräna sångröster och deltog verkligen i det ”sound” som förknippas med gruppen. Robbie Robertson är också en bra sångare men har i stort sett visat det enbart på sina soloinspelningar.

För mig är ”The Night They Drove Old Dixie Down” den låt jag förknippar allra mest med The Band. Ja även ”The Weight” där alla de tre ovan nämnda delar på sånginsatsen. På ”The Night….” är det Levon Helm som står för det mesta av sången. Mycket av storheten och att deras låtar lever så starkt kvar är att deras stämmor passar varandra så väl. Tror det är viktigt med mer än en sångare i ett band.  Givetvis var de fantastiska musiker också.http://www.youtube.com/watch?v=sjCw3-YTffo

De startade som The Hawks redan 1961. Kompade Ronny Hawkins men blev riktigt kända då de började spela med Bob Dylan i mitten av 60-talet. Jag måste erkänna att mitt första möte med The Band var ingen bra kontakt om jag kommer ihåg rätt. Tror inte jag hörde ”The Weight” före Dylans ”Basement Tapes”. Skivan som kom till efter Dylans motorcykel olycka ger jag inte så mycket för. Många tycker att ”Basement Tapes” är bra men jag tycker den är tam. Vissa spår är godkända men som helhet gör inte Band och Dylan sig själv rättvisa med detta dubbelalbum.

Hur som helst så är Levon Helms bortgång tråkig. Jag såg honom i ett av Elvis Costellos suveräna program för något år sedan och förstod att allt inte stod rätt till när Levon inte själv sjöng sina paradnummer. Hans soloplattor är väldigt ojämna och jag lyssnar helst på Levon tillsammans med The Band. Deras självbetitlade andra album är en av mina absoluta favoritskivor och jag har tänkt lägga den i skivspelaren innan jag går i ”bingen”. Suverän platta! http://www.youtube.com/watch?v=uyXOjiVhH5U

Måste ju bara nämna ”The Last Waltz”, filmen från deras avskedskonsert. Enligt många kritiker den bäste rockfilmen någonsin.

Peace and love    Hacka

På ”Tio I Topp” hade Elvis Presley legat etta med ”Good Luck Charm” ett par veckor men denna vecka för 50 år sedan tog en instrumental låt vid namn ”Chattanooga Choo Choo” över första platsen. Floyd Cramer hette han som spelade. Kommer ihåg den som en ganska trevlig melodi som fastnade i huvudet men som försvann därifrån ganska snart. Den stannade kvar där en månad sen kontrade Elvis och ”Good Luck Charm” belade åter den översta positionen!http://www.youtube.com/watch?v=SjwhC3UCxXI

Det är förresten 47 år sedan Hep Stars ”Cadillac” gick in på Kvällstoppen och stannade där i 14 veckor. Veckan efter kom ”A Tribute To Buddy Holly” in och efter ännu en vecka var det dags för ”Farmer John”. Gissa om Hep Stars dominerade listorna våren 1965! Jag hade faktiskt hela kollektionen av Hep Stars singlar en gång i tiden. De har försvunnit under tidens gång men jag tror inte de hade varit några samlarobjekt eftersom upplagan var så stor.http://www.youtube.com/watch?v=SlUGDPniB-U

När jag lyssnar på någon gammal Hep Stars-låt kan jag bara konstatera att de inte håller måttet. De tidigare singlarna med ”Kana Kapila” i minnet är riktigt usla och deras version av ”Farmer John” ,som jag riktigt gillade, är inte heller särskilt gångbar. I slutet när Benny Anderson hade fått upp ångan och skrivit några egna låtar kan det kännas något bättre även om ”Malaika” är ett riktigt bottennapp! De försökte ge sig på att göra film precis som Beatles hade gjort och det blev givetvis en ”kalkon”. Svenne Hedlund var dock en idol på den tiden och hans sammetsröst kan jag gilla stundtals i t.ex ”Sunny Girl”. Benny Andersson blev ju som bekant en världskändis. Jämför man med samtidens svenska band som t.ex  Tages och Shanes så håller de betydligt bättre vid en lyssning. Tages utvecklades enormt under den korta tid som de fanns. Nästan alla band spelade ”covers” från början. Det gjorde ju även Stones och Beatles.

Blev påmind för några dagar sedan om ett program som jag tror startade 1965, ”Popligan”. Sveriges mest kända band tävlade i matcher, precis som i en sport. Man spelade varsin låt och så fick man rösta. Man fick bara använda samma låt en gång och alla mötte alla. 20 poäng fördelades och det kunde alltså bli 10-10 eller 18-2 osv. Jag hittar nästan inget på Internet om Popligan men kommer ihåg att Slamcreepers med Björn Skifs vann tävlingen 1966 till min stora besvikelse. Det var ju Tages som gällde. Några band gillade man inte alls som Science Poption eller The Streaplers! Är det någon som kommer ihåg vilka det var som vann 1965 så får ni gärna höra av er. Det kom en skiva med de deltagande banden som jag köpte där vinsten gick till ”Radiohjälpen”. Känns som ett objekt att leta efter på någon ”loppis”.

Peace and love    Hacka!

När jag växte upp prenumererade Brynäs på SM-guld och det blev en hel radda med segrar år efter år. Vilka spelare som representerade laget! Tord Lundström, Håkan Wickberg, Lars-Göran Nilsson, Hans ”Virus” Lindberg och ”Tigern” Johansson. Lite senare kom bröderna Stig och Börje Salming från Kiruna! En tekniker vid namn ”Krobbe” Lundberg glömmer man aldrig. Det var ofta Leksand som stod för det svåraste motståndet. Djurgården var svåra, så även Västra Frölunda.

Varför blev det Brynäs som man höll på? Förmodar att det var för att de var bäst? Som yngling var det ju enklast att hålla på bästa laget eftersom det var viktigast av allt att vinna. Att förlora fanns ju inte i ordlistan. De som är runt 40 år håller oftast på Färjestad för de tog ju över tronen i generationen efter. Det är väl nästan så att de fortfarande är det genomgående bästa laget när det verkligen gäller. Gillar dem gör jag inte, dessutom är Gevalia ett godare kaffe än Löfbergs Lila? De som fått fram de bästa spelarna i modern tid är dock Modo, det går inte att förneka. Sen har vi ju HV71 som också haft en bra period.

Hur det än är så har kulturen med Brynäs tekniska vackra hockey äntligen gett resultat igen. Herrar Silfverberg och Järnkrok är precis så bra som man vill att en spelare från Gävle-laget skall vara. Nu sätter snart matchen igång och det känns så där gott i magen.

Tyvärr så kommer ynglingarna från Brynäs att spela på andra sidan Atlanten nästa år. Det är ju dock lika för alla lagen, alla talangerna försvinner. Det är ju pengarna som styr i denna sport också. Konstigt vore det ju annars?

Den största idol man haft i ishockey är faktiskt ingen brynäsare utan en spelare som hette Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg. En back som spelade en fantastiskt offensiv hockey för att vara försvarsspelare. Gjorde många soloraider från eget mål i Tre Kronor. Han var det där lilla extra och stack ut både på och utanför planen. Undrar om han inte kom från Mora och spelade för Timrå? Jag kan ha fel men vägrar att ”Goggla”! En annan var målvakten Lennart ”Klimpen” Häggroth. Det var nog mest hans förtjänst att Sverige tog VM-guld 1961?

Jag har inte alls mitt intresse kvar egentligen men när Brynäs spelar slutspel vaknar både jag och intresset till liv. Tänk vad nostalgin gör för en gammal människa som mig! Numera är det fotboll och åter fotboll som gäller. Följer dock Brynäs resultat även i grundserien, faktiskt Rögles också. Har även lite hjärta för Troja Ljungby och Tingsryd!

Må bästa lag vinna ikväll! Blir inte ledsen om trofén hamnar i Gävle än en gång :0)

Peace and love    Hacka

Ibland firade vi påsk på Styrsö tillsammans med våra släktingar. Det var alltid en högtid att åka dit, jul påsk som sommarlov. Att få tillbringa tid med sina kusiner var en glädje. Det var alltid liv och rörelse, stor skillnad mot ensamheten ute på Hökhult.

I Nyby var det dock full fart under påsken. Gänget med ”Svängsta” i spetsen såg alltid till att det inte fanns några hela postlådor kvar i kvarteret. Redan på 60-talet var det ”inne” att spränga de på den tiden plåttillverkade lådorna i luften. Vi som var riktigt unga fick ju inte använda något större än ”ettöres-smällare”. De sprängde inte ens en tändsticksask i luften men vi fann ändå nöje med att använda dessa smatterband. Alltid någon granne man kunde terrorisera med lite oväsen.

Att det var påsklov var ju en glädje såklart! Nyby fotbollsplan invaderades av oss ungdomar. Det bestämdes tider när vi delade upp oss i två lag och de lite äldre anordnade turneringar där även vi knattar fick delta. Våren var ju på gång och fotbollsplanerna i kommunen användes flitigt. Skulle man leka med ”Tutte” eller ”Solo” uppe i Altona så kunde man garantera att fotbollsplanen uppe vid Vattentornet var välfylld denna tid på året. Blev det inte fotboll så blev det någon annan lek där bollen var med t.ex ”Bollen i burken”. Varför det hette så minns jag inte men det var kul och både killar och tjejer kunde vara med.

På den tiden spelade aldrig flickor fotboll? Det var inte tänkbart! De hoppade hage eller rep. Könsrollen var verkligen uppdelad. Ibland så var vi killar med på tjejernas lekar men det var nog mest för att komma nära. Flickorna stod även ofta och jonglerade bollar mot skolväggen på Parkskolan. Det var inte heller något för oss, mest för vi inte kunde tror jag?

Idag ser vi inte många ungdomar som använder fotbollsplanerna på sin fritid. De spelar istället FIFA på datorn eller något krigsspel? Rör man sig är det ofta inte spontant utan en fastställd träningstid. Är det någon vid en gräsplätt som sparkar på en boll är det en kille eller tjej med invandrar bakgrund? Idag är tjejerna med och sparkar boll och fortfarande kan man se dem hoppa twist eller hopprep på Parkskolan. De sitter nog inte lika mycket vid datorn som pojkarna men msn och Facebook lockar dem också till stillasittande. Visar dock inte några ”pekpinnar” för jag är fullt medveten om att jag själv hade suttit och spelat om det hade funnits tillgång till datorer när jag växte upp.

Långfredagen har dock de senaste 25 åren varit Laholms BTKs klubbmästardag. Det har gjort den sega dagen mycket mer dräglig. Ju äldre man blir har dock påskafton blivit mer och mer odräglig med en enorm träningsverk. Det är dock lika kul! Igår träffade man på Hasse Olsson och Tommy Paulison i hallen. Tror Hasse och Anna-Lena Larsson vann motions-KM i dubbel? Dessutom var Bengt Eriksson med och spelade, 75 år och fräsch som en nyponros! Man håller sig ung av ”pingisen”, börja träna!

Peace and love   Hacka

Igår började jag fundera på vilken den bästa singeln är någonsin? Vet inte varför jag tänkte i de banorna men jag tror det är för att jag tänkte på Stig Borggren? När jag var DJ på ”Parketten” så hade vi en egen ”Tio i topp lista” varje söndag. Tror det handlade om ett par år runt 1972-73? Nästan samtliga veckor låg Rod Stewarts ”Maggie May” på första plats. Visst var det ungefär samma folk som var och fikade och lade sin röst i lådan. Men ändå! Det var ju 5 nya låtar varje gång men det var nästan omöjligt att knipa första platsen från ”Roddan”. Tyckte nästan det blev tjatigt fast jag älskade låten. Kom på att jag skulle vända på singeln och spela ”Reason To Believe” som nykomling. Så blev det och B-sidan gick förbi ”Maggie May” och belade förstaplatsen! Dessa två låtar på samma singel är väl nästan oslagbart? Den största Rod Stewart fantasten i Laholm var nog Christer ”Oddis” Nordholm? Undrar om inte det läggs på en och annan ”Roddan” låt på lördagskvällarna fortfarande?http://youtu.be/7T5hYlUsQ0s

Beatles singeln ”Penny Lane” och ”Strawberry Fields” kan ju konkurrera. Glömmer inte hur förtjust jag blev över dessa två superbra låtar på samma singel. Jag tror nästan att jag saknar vinylsinglarna mer än LP-skivorna? Det var under en ganska kort period man köpte dem och man var inte så gammal. Man sparade själv till dem och det var en fröjd att stå och välja nere på Radioaffären. De hade ett väggställ precis till höger när man kom in. Det fanns kanske hundra stycken att välja på och 50 man ville ha! Kunde man då få bra musik på bägge sidor var det såklart en bonus. Ibland var B-sidan bättre än framsidan. Ett bra exempel var Rolling Stones ”Off The Hook” som var andrasida på ”Little Red Rooster”. Minibaren som låg på Storgatan(där ”Laholmia” ligger) hade under min uppväxt en Jukebox där Stonessingeln fanns med. De som var stamgäster där var några år äldre än mig men gillade också Stones. De visste min repertoar,  ”It´s All Over Now”, ”Tell Me”  och ”Off The Hook”. Samtliga låtar med Rolling Stones.  Alla tre kan jag med glädje höra fortfarande. Under den perioden spottade Jagger och hans polare ut en massa bra musik.http://youtu.be/g4cd1Q20osY

Varje Café med självaktning borde ha en Jukebox stående i lokalen. ”Cecilia”, se nu till att skaffa en Jukebox modell modern. På var och varannan Pub i England finns det en sådan och jag tror inte att man måste dricka öl för att det skall fungera. Jag hade absolut fikat fler gånger om musik hade funnits. Jag tror inte att jag är ensam?

Det är fredags kväll och jag tror minsann att det blir lite Faces eller varför inte ”Gasoline Alley”? Annars är väl Rods bästa skiva ”Every Picture Tells A Story” där bägge låtarna från min favoritsingel finns med.

Peace and love   Hacka

Glädjen när man stod på Centralservice i Halmstad med ett tiotal nya LP som Jonny bakom disken hade rekommenderat var kittlande. Man hade råd till ca tre stycken varje gång det var lön i slutet av månaden. Att välja rätt, att ta de tre bästa var en form av välbefinnande. Detta var åren 1972-73 och utbudet var inte lika stort som idag men betydligt jämnare. Detta var mödan för arbetet man utförde på Järnverket och den stora glädjen i tillvaron. Centralservice hade ofta en back stående med reaskivor som man inte fick glömma att kolla. Det gav resultat att bläddra i den och jag kommer ihåg att jag hade Santanas första album samt Cat Stevens ”Mona Bona Jakon” med mig hem vid något tillfälle. Jag betalade bara en tia styck för dem.

På tal om Cat Stevens så var han en stor idol för mig på 70-talet. Han är fortfarande en artist som jag spelar ganska ofta. Hans album ”Tea For The Tillerman” håller jag väldigt högt. Är säker på att om jag bara fick välja tio skivor med mig på en öde ö så är den en av de jag tar med. ”Father And Son” är med på skivan men där finns även annat gott som ”Sad Lisa”, ”Miles From Nowhere” och ”Where Do The Children Play”. Cat Stevens lade gitarren på hyllan och ägnade sin tid åt Koranen istället. Han konverterade till Islam och tog inte fram sin gitarr och sina gamla låtar förrän för ett par år sedan. På ett vis kände jag dock att han gjort sitt. De plattorna han gjorde innan han lade ner popmusiken började kännas ganska intetsägande. En kille som skrivit ”Moonshadow” och ”Morning Has Broken” glömmer man dock inte bort hur som helst.

Cat skrev även filmmusiken i filmen ”Harold And Maude”, kanske den bästa film jag någonsin sett? Mycket musik från just ”Tea For The Tillerman” samt en roande, något morbid handling om en ung kille som blir förälskad i en 80-årig dam. Bägge har den något märkliga hobbyn att gå på okända människors begravningar. Tanten är ”hippie” och lär den unge självmordsbenägne grabben vad livet är. Tror att de flesta med någorlunda smak skulle älska filmen och att musiken är så extremt passande och bra gör ju inte saken sämre. Rekommenderas verkligen!

Jag såg Cat Stevens live i Scandinavium i slutet av hans karriär. Givetvis en bra konsert men det man kommer ihåg mest är när förbandet, som var en trollkarl, trollade fram Cat Stevens och hans gitarr från absolut tomma intet. Vi var många som satt med hakorna i knäet under de första ackorden. Oförglömligt var även allt klagande på luftkonditioneringen runt våra platser. Det var ett himla muttrande både bakom och framför oss. Satt med skrattet i halsen under hela konserten för det var vi laholmare som hade varit på Indisk Restaurang innan och ätit, för oss, ovanligt stark mat.http://www.youtube.com/watch?v=Q29YR5-t3gg

Idag har jag varken skivspelare eller vinylplattor (jo en, Dan Hylanders nya som jag fått av Magnus Vasell) men ser fram emot den dagen då det är dags att samla igen.

Peace and love    Hacka